Specialistsjuksköterskan i akutsjukvård, Hok-Jan

- Efter att ha läst omvårdnadsprogrammet på gymnasiet, jobbade jag som undersköterska på Kirurgiska akutvårdsavdelningen vid Huddinge sjukhus (KAVA). Ett år senare flyttade jag till Sundsvall för att läsa sjuksköterskeutbildningen vid Mittuniversitetet. Jag jobbade kvar på KAVA under somrarna och blev legitimerad sjuksköterska 2012. Det är även via min förra arbetsplats KAVA som jag blev erbjuden att läsa specialistsjuksköterskeprogrammet - inriktning akutsjukvård vid Sophiahemmet på distans. Akutsjukvård har alltid varit mitt intresse så det kändes naturligt att läsa det. 

Redan när jag utbildade mig som undersköterska funderade jag på att jobba på ambulansen, men jag tog inte steget förrän förra året när en gammal vän från gymnasiet som jobbar på AISAB lockade mig att söka till ambulansen. Jag trivdes bra på sjukhuset och fick den utveckling som jag behövde, men det var dags att ta steget och testa något annat.  

Gedigen introduktionsutbildning 

Introduktionsutbildningen på AISAB lockade mig eftersom den är ordentlig och gedigen; att man får en bra grund och det visar på att AISAB är mån om nya medarbetare som börjar på ambulansen. Det roligaste med introduktionsutbildningen är bland annat teamarbetet, föreläsningarna, scenarioträningar, körutbildningen i Kjula och att vi jobbade tillsammans i grupper och fick öva på situationer som kan uppstå i arbetet. Det känns tryggare att ha övat på ett scenario så att man har någon form av erfarenhet när man stöter på en liknande situation igen. 
Vi är första kontakten. Vi gör första bedömningen och möter patienter i den situation som de befinner sig i här och nu.

Först på plats

På sjukhuset finns allting på plats och information om vilken typ av hjälp och vård patienten söker och behöver. Till skillnad från sjukhuset blir vår arbetsplats annorlunda för varje patient vi möter, eftersom vi kan befinna oss var som helst. Man vet inte riktigt var man hamnar eftersom man möter patienterna där de befinner sig. Oftast åker vi hem till patienter eller så är vi utomhus. Man vet inte hur dagen blir. 

Bemötandet är viktigt. Vi är första kontakten. Vi gör första bedömningen och möter patienter i den situation som de befinner sig i här och nu. Det första vi tänker på i ambulansen är att ta reda på hur patienten mår och hur vi kan hjälpa de vidare. En del i arbetet handlar också om att tänka på vart patienten ska någonstans.  

Roligt och utmanande 

Att jobba på ambulans är utmanande eftersom vi stöter på så olika situationer från fall till fall. Jag kan även lägga all min tid på att se hur patienten mår och sen uppstår problemlösning för hur vi går vidare med patienterna. Ibland kan det vara tidsavgörande att komma till sjukhuset men det är inte alltid sjukhuset som man behöver transportera patienten till. Ibland kan det vara andra vårdinstanser, som exempelvis geriatriken eller närakuten. 

Det mest utmanande för mig är att vårda patientgrupper som man inte är van vid, till exempel barn. ​Arbetet i ambulansen är ett teamarbete, förutom våra riktlinjer så har vi varandra att bolla med, vilket känns tryggt. Vi har även vår prehospitala bakjoursläkare som vi kan ringa och rådfråga och få stöttning av. Även akutläkarbilen kan ansluta i fall med kritiskt sjuka patienter. Vissa uppdrag åker vi tillsammans på. 
 
Är man nyfiken på ambulansen eller har tankar om att börja på ambulansen, så kan man be om att hospitera för att se och få en inblick i hur verksamheten ser ut.